Ska bar göra ett inlägg om att Emma mår bra och hennes hus står kvar.
Endast ett bar böcker och hennes cykel hade trillat omkull efter det fruktansvärda skalvet.
Skalvets epicentrum var ca 30 mil ifrån Tokyo. Men det kändes ordentligt även inne i staden.
Men det var några oroliga timmar innan vi fick kontakt med varandra.
Jag den ovetande mamman jobbade på som vanligt. Th ringde efter ett tag o
berättade om det hela och att han och Sara var igång med att få tag i Emma.
Sara fick först kontakt via datorn sen ringde Emma till Th och det föll många
stenar från ens axlar/hjärta. Jag fick själv kontakt med Emma i lördags och det kändes
helt underbart att höra hennes röst och att hon mådde bra. Hon sa att det var nästana som vanligt i staden. Skillnaden vara att det var mer folk ute och rörde på sig. Tågen gick inte i full skala och efter tidtabellerna ännu.
Ibland undrar jag varför ens barn ska vara andra sidan jordklotet och jobba på
en så tunn jordskorpa???? Varför inte vara här hemma i lugna Sverige??
Men jag har varit i Japan två gånger och det är ett helt annorlunda land.
Underbara människor och helt ljuvliga parker i Tokyo stad, det är där jag varit mest.
Jag skänker många tankar till det japanska folket och alla människor där som mist eller
inte kommit i kontakt med sina anhöriga. Jag vet lite hur det känns!
Vad skönt att höra! Det måste har varit hemskt innan du fick kontakt med henne.
SvaraRaderaJa det var det. Men jag var på jobb och hade annat att göra samtidigt. Så jag hann inte bara gå o tänka på Emma. Fast hon var i tankarna hela tiden. Hade jag varit hemma o sett de otäcka bilderna som tv rullade fram vet jag inte hur jag reagerat.
SvaraRaderaJag tänkte på dig och undrade om din dotter var där i den staden som det hände. Tur att det inte var så. kram
SvaraRaderaSå härligt o underbart att hon mår bra, men hon kan gott komma hem tycker jag.....
SvaraRadera